Angående ensamheten

 
Jag vill uppleva den fulla innebörden av fredagsmys.

För en ensam man som mig själv så är inte fredagsmys nödvändigtvis något positivt. Men jag vet att det har stor potential, jag vet att det är något jag verkligen skulle uppskatta om utfört rätt. Jag har alltid varit en förespråkare av mys i alla dess former, och det känns som att fredagsmys-kulturen är något för mig. Om jag bara kunde bli en del av den.

Är fredagsmys att sitta på blogtv.com och hoppas på att någon läser ens kommentarer, som någon slags bekräftelse att man faktiskt existerar och har en identitet? Är det att sitta och äta chips, dricka läsk och kolla på tv? Nej. Det är gemenskapen. Gemenskapen som just råkar vara så frånvarande i mitt liv.

Visst, man kan vara lycklig i sin ensamhet. Jag har mina chips och min läsk. Det finns egentligen inget att klaga på. Men lycka är bara verkligt då det delas med andra. Annars spelar det ingen roll.

Jag behöver en kvinna, en musa. Att göra någon lycklig som i sin tur gör en själv lycklig låter som en bra deal, inte sant? Kanske har jag varit ensam för länge, kanske har jag blivit galen....Fan.
 
// Adam

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0