Ön
Jag visste precis vem du var, jag hade sedan länge kunnat ditt namn. Du var ingenting märkvärdigt. Ja, du var en söt tjej, absolut, men söta tjejer lider världen ingen brist på. Jag hade egentligen inte heller lagt ner så mycket tid att studera dig, du kändes för långt bort. Du var några år äldre än jag och de som jagade dig var ett par år äldre ändå. Om jag nu hade velat ha dig, vad skulle jag ha konkurrerat med, halvtaskig skäggväxt och några ynka fjun på bröstet? Nej, jag ville ju inte försöka och göra mig själv till åtlöje. Vi kom från samma småstad så ofta brukade vi hamna på samma fester. Vi hade en del gemensamma vänner men aldrig hade vi talat tidigare.
Så en kväll i juli, de årliga tisdagsdanserna på Ön hade startat. Som alltid var jag där med ett gäng vänner. Jag gillar stämningen på dessa danser, det är bara på danser likt den här som människor av alla åldrar kommer överens och nästan omfamnar blandningen. Givetvis så förekommer segregation och de äldre håller sig till dansgolvet framför scenen medans de yngre föredrar öltältet. Jag finner ingen speciell lycka i att dansa, till skillnad från mina vänner, så jag tog mig genast till öltältet för att se vilka människor som letat sig dit, och för att avnjuta en öl. Med ölen i min hand och en burk nötter ståendes på bordet framför mig startade jag min sökning efter människor jag kände. Du var den första jag såg, men jag kunde ju inte gå fram till dig. Jag satt kvar på bänken men fortsatte att kolla på dig medans du stod och pratade med ett gäng tjejer jag aldrig sett förut. Det var någonting speciellt med dig ikväll, men jag kunde inte bestämma vad. Jag fastnade i ditt leende och musiken från Arvingarnas instrument tynade sakta bort i vinden. Jag fick tunnelseende och i slutet av tunneln stod du. Du vände ditt huvud mot mitt håll och tittade rakt in i mina ögon. Du började gå mot mig och jag torkade snabbt bort muschtashen ölens must hade bildat på min överläpp.
Du sa ingenting, du satt dig bredvid mig bara. Jag fick inte fram något ord, din aura av dunkel prakt hindrade mig. Ditt långa blonda hår och dina läppar var lika oskyldiga som ett barns, trots dess erfarenheter. Du började prata om mig, om att du tyckte jag verkade intressant. Du var orädd och öppen till skillnad från mig som fortfarande kände en viss osäkerhet kring din ålder, en osäkerhet som ganska snabbt kom att skuggas av din skönhet och intelligens. Mitt i allt slet du tag i min arm och reste dig upp. Du började gå mot utgången och mot skogen som står som ett stängsel runt stället. Du drog in mig bakom ett träd och lutade ryggen mot det. Dina glansiga ögon tittade rakt in i mina samtidigt som ett vagt Eloise spelades i bakgrunden.
Jag satt mina fingrar mot din vänstra tinning och lät dem rinna längst din kind som en tår av kärlek. Jag avslutade med att sakta smeka dina läppar innan jag slöt ögonlocken och lutade mig framåt och kysste dig. Det var där, det var då som det blev vi.
//Victor aka lol
