midnightmewsias

Åh du mörka, jag kan inte förstå. Du får mitt hår att resa och jag kan inte avstå, att undra vad du vill och önskar mig att göra. Jag har gett dig min kropp men det verkar bara förstöra.

Jag pressar och tar i, all min kraft är nästan slut. Det är nu du kickar in och projektet blir akut. Jag kan nu inget göra, endast du har viljan kvar. Jag känner hur du kämpar det spelas en fanfar.

Nu börjar allt mitt blod att strömma ner till dig. Varför ska nu detta börja lukta timotej. Allergisk som jag är, min näsa den blir full. Jag tittar ner i hålet där simmar en valpkull.

Jag blir mycket stolt, en enastående bedrift. Denna dikt hade förmodligen gjort sig bättre i handskrift.

Kan ni gissa vem/vad den handlar om?

//Victor