midnightmewsias

Människan har i alla tider varit beroende av att uppnå perfektion. Hon har inte insett att hennes idé av ordet ändras konstant. Perfektion är en illusion. En gång så gick vi alla sida vid sida i Edens grönskande trädgårdar, dvs vi levde för dagen i moder naturs älskande famn. Är detta perfektion? Eller är perfektion idag ett rippat sexpack eller monstruöst stora byst? Eden är nu blott en dröm; ett avlägset minne.

Det jag försöker säga är att drömmen om perfektion kommer att förbli en dröm; Eden står i lågor. Elden lämnar inget orört, och det är du och jag som har gjort detta. Det var vi som fumlade med tändstickorna. Kalla mig misantrop, men människan är roten av all ondska. Balans måste återställas, frågan är bara hur?

//Adam